torsdag 28 juli 2011

Queen Elizabeth

Nästa stopp på safarin var Queen Elizabeth National Park. På vägen dit stannade vi vid dessa heta källor. Många människor färdas hit för att bota olika åkommor eftersom vattnet anses heligt och läkande. 


Resan från Bwindi bjöd på vacker utsikt, här ser ni några av de stora teplantage som vi passerade. Men alla vi mötte på vägarna åkte inte lika bekvämt som vi. 



Väl framme i nationalparken var vi tvungna att stanna för att ordna med tillstånd för schimpans tracking. Louise verkar nästan skrämd när hon blickar ut över skogen där den ska ta plats!


Vi hade också turen att se babianer medan vi väntade. När vi gick för nära sprang de några meter bort och gömde sig men kom snart tillbaka igen och hoppades på mat.



Efter att ha sett en del djur längs vägen öppnade vi taket och började spana efter fler. Vi var överlyckliga varje gång vi fick syn på något och njöt ordentligt av att se solen gå ner över savannen för första gången.


Vi såg många fina djur, här en waterbuck som smälter in i landskapet. 




Det var också imponerande att se personer cykla mitt ute på savannen. De här männen har fyllt cykeln med matoke-klasar och verkar inte störas av att det finns lejon, leoparder, bufflar och elefanter i deras närhet.

Väl framme vid vårt hotell blev vi återigen glatt överraskade. Hotellet låg mitt ute på savannen med utsikt över Lake George. Vi fick bo i välinredda afrikanska stugor, bara 30 meter från vattnet och i det vattnet fanns det gott om flodhästar. De kommunicerar mycket, grymtar och håller på. Vi kommer sent glömma de ljuden :)




Hotellmanagern, en kvinna från Zimbabwe, hade nyligen tagit hand om den här lilla valpen. Med den energin hade han nu var det svårt att tro att han varit sjuk och ynklig. Lille Wolfie blev en favorit för många, inte minst för den här lilla pojken från Israel. 


Tidigt nästa morgon var det dags för vår första game drive. Vi hade förhoppningar om att se fyra av de fem "big five". Vi visste att det inte fanns några noshörningar i parken men lejon, leoparder, bufflar och elefanter var möjligt att få syn på. Till en början fascinerades vi av alla vackra "ugandan cobs", här nedan i försök att bli ännu fler :)



Vårtsvinen var ganska skygga men otroligt komiska, de gav oss många skratt! 

 

Det var ingen tvekan om vad huvudattraktion i parken var. Lejonen! Efter någon timmes körning fick vi syn på åtta lejon en bit ut på savannen. De höll sig på avstånd medan allt fler bilar samlades. Efter en lång väntan bröt två chaufförer mot reglerna och körde "off track", det vill säga rakt ut mot lejonen. Vi är glada att vår chaufför respekterade reglerna även om vi inte fick se lejonen så nära som vi hade hoppats.


Bara naturen gör det värt att åka på safari. Här är vi vid en kratersjö ur vilken folk utvinner salt.


Vår guide Joseph var besviken efter incidenten med lejonen och ringde flera samtal för att få reda på om någon hade hittat lejon på någon annan plats. Men det blev inga fler lejon, fast vi var nöjda ändå och gav oss av mot schimpans treckingen.



Den första utmaningen under schimpans treckingen var att ta sig över vattnet i vilket det fanns både flodhästar och krokodiler :)


Här nedan ser ni vår guide. Hon berättade om alla spår från schimpanser som hon hittade längs vägen men såg orolig ut då vi bevittnade en flock babianer som sprang genom skogen. Där det finns babianer finns det sällan schimpanser.


Hur hon gjorde det är obegripligt, men hon såg två små gröna mambor bland träden. En del av oss lyckades inte se den fast vi tittade i tio minuter :)


Vår guide tyckte att hon hörde flodhästar och vi gick för att titta efter. Istället för flodhästar reste sig två jättelika elefanter ur vattnet och vår guide ryggade tillbaka, allt för att se till att de inte kände sig trängda. Men schimpanserna tycktes vara någon annan stans. Efter tre timmars sökande förklarade guiden att vi kunde välja mellan att gå en dryg timme till med möjlighet att få se en schimpans eller gå över bron nedan och vara tillbaka inom en kvart. En av männen orkade inte fortsätta och eftersom vi bara hade en guide var alla tvungna att återvända.


Ingen schimpans men vi fick i alla fall syn på en sovande apa i träden :)


Efter att ha haft så mycket tur vid gorillorna fick vi smaka på lite otur. Inga lejon på nära håll och inga schimpanser. Vår guide bestämde sig för att ta oss på en till game drive för att ge oss ännu en chans att se hans favoritdjur lejonen!

Det var en fantastiskt vacker kväll och nästan magiskt när vi såg nationalfåglarna dansa framför bufflarna. Fåglarna lever alltid i par och dör den ena skaffar sig den andra ingen ny partner utan dör ofta själv strax därefter.

Bufflarna hade hittat en gyttjepöl och varenda en som klev upp ur den kände ett behov av att lätta på blåsan.


När solen började gå ner hade vi fortfarande inte sett några lejon men vi var mer än nöjda med alla andra djur vi hade sett och den vackra solnedgången.


Det var då det hände. Plötsligt såg vi ett lejon och ett till och ett till. De hade spridit ut sig över ett stort område, redo för jakt. Vi satt länge och tittade på hur de placerade ut sig strategiskt och väntade för att sedan ändra om sina positioner och vänta igen. När solen helt hade gått ner började hela flocken röra sig mot vägen.


Det var alldeles mörkt men med hjälp av strålkastarna på bilen kunde vi se lejonen passera alldeles intill bilen, en efter en. Det var otroligt imponerande att se hur dessa muskelpaket rörde sig så mjukt och smidigt i mörkret. Vi kom hem sent, njöt av en fantastisk middag och somnade sedan direkt :)





Nästa dag var det dags för en båttur. Vi kom nära och fascinerades starkt av de magnifika elefanterna.






Även flodhästar och bufflar fanns det gott om!




En och annan krokodil låg och gömde sig i vattnet...


Och som alltid här i Uganda fanns det en mängd otroliga fåglar att titta på!




Det var inte bara djur att titta på under båtturen, vi åkte också förbi en del små fiskebyar. 






Queen Elizabeth National Park levererade verkligen och vi fick se tre av de big five. Det var mäktigt och vi hade stora leenden på läpparna när vi begav oss mot Kibale!