I flera veckors tid letade vi efter en lämplig safari och hittade till sist en så kallad Uganda Camping Safari via Abacus African Vacations. Den passade oss perfekt eftersom den var billig även om boendet var det allra enklaste. Vi lämnade Kampala halv sju och såg fram emot en sju dagar lång safari med fokus på gorillor och schimpanser!
Resans första dag var tio timmars körning från Kampala till Bwindi, även om utsikten var helt otrolig på många platser blev det också en del sömn :)
Första stoppet var vi ekvatorns linje. Vi fick veta att när man står precis på den svarta linjen, precis på ekvatorn, så är tyngdkraften lägre där.
Vår guide blev väldigt glad när han förstod att vi kunde äta lokal afrikansk mat. Det blev godare, billigare och lättare att hitta för honom. Inne på det här hotellet åt vi vår första lunch.
Här ser ni bilen som vi åkte i, en riktig safari-minibuss! Taket gick att lyfta upp så att man enkelt kunde ta bilder och de bakre fönsterrutorna var tonade, ett perfekt skydd mot den starka solen. För att komma till Bwindi var vi tvungna att åka på smala, slingriga vägar uppe i bergen så det var skönt att ha en pålitlig bil och en pålitlig chaufför.
På väg till Bwindi åker man igenom det som Churchill en gång kallade för "The Switzerland of Africa". Naturen var slående vacker och det bergiga landskapet påminde mycket om Schweiz även om bananträden är mindre vanliga där :)
Många tittade långt efter oss när vi kom åkande i bilen eftersom det inte åker många bilar på vägarna i bergen. Kvinnorna här är vana att gå långa sträckor med tung packning. Vi kan inte sluta förundras över hur mycket de kan bära på deras huvuden!
Väl framme där vi skulle bo blev vi glatt överraskade. Vi fick torka av våra smutsiga ansikten (man blir otroligt smutsig av att åka på dessa röda vägar med öppna fönster) med varsin varm handduk, efter det blev vi serverade juice och te. Det visade sig att camping safarin inte alls innehöll någon camping utan att vi skulle bo i små, mysiga stugor i en liten by i bergen. En av stugorna hette Nkuringo, vilket var namnet på den gorilla familjen som vi skulle leta efter nästa dag. Vi var överlyckliga över det fina boendet och fick massor av energi att titta runt i byn.
I den vackra kvällssolen möttes vi av många leenden och fångade en del intryck som ni kan se nedan.
Efter vår promenad i byn var det dags för middag i restaurangen. Vi hade absolut inte förväntat oss någonting i stil med det vi fick. Vi bjöds på trerätters middag och njöt av varje tugga. Det kommer dröja länge innan vi glömmer den fantastiskt löksoppan vi fick till förrätt :)
Efter en god natts sömn var det äntligen dags! Vi gick upp tidigt, åt frukost och gjorde oss redo för flera timmars vandring i tät skog i ett försök att hitta bergsgorillorna. Här ser ni den vackra utsikten över Bwindis nationalpark.
Vi var glada, exalterade och en aning nervösa när vi väntade på att få ge oss av in i skogen.
Vi hade förberett oss på att gå i timmar eftersom gorillorna rör sig fort och ofta är svåra att hitta. Men vi behövde bara gå en dryg halvtimme för att nå fram till de första gorillorna. Det var två ungar gömda i ett träd och ett par vuxna längre in i ett buskage. Vi var överlyckliga, det är verkligen svårt att beskriva hur det känns att stå så nära och observera dessa djur.
Snart förstod vi att vår grupp hade osannolik tur, för resten av familjemedlemmarna väntade på oss på en öppen plats en bit längre ner i skogen. Det var över sex månader sedan guiderna hade sett så många gorillor (16 av de 17 familjemedlemmarna) samlade på en öppen plats. Vi såg tre silverbacks, en mängd lekande ungar och några omhändertagande mammor.
Gorillorna som vi träffade har blivit vana vid människor. Under två års tid besöks gorilla-familjen av människor för att vänja sig och skapa förtroende. Efter det är det en grupp turister på max åtta personer som får komma på besök under en timme per dag. Det går inte att rubba på detta, varken fler personer eller längre tid är möjligt eftersom det är viktigt att gorillorna får leva sina liv relativt ostörda. Men trots att de här gorillorna är vana vid människor är det viktigt att komma ihåg hur enormt starka och farliga de kan vara. Därför är flera utrustade guider med på plats.
Som ni ser hade vi stora leenden på våra läppar efter att ha träffat familjen Nkuringo. Det var något av det allra häftigaste vi varit med om!
På eftermiddagen fick vi chansen att gå och se hur de pygméer som för några år sedan tvingades lämna sina hem i skogen bodde. De uttryckte att de hellre skulle vilja bo kvar i skogen men eftersom de utgör ett hot mot många djur har de blivit tvungna att flytta till ett litet samhälle och lära sig jordbruk. De visade sina hus, sjöng och dansade för oss. Vi hade tudelade känslor när vi gick därifrån eftersom det var uppenbart att människor från den större byn drog nytta av att visa upp pygméerna.
Den här lilla flickan gick en lång sträcka ensam på en smal stig högt upp i bergen, vilket imponerade otroligt på oss!
Såhär ser husen som de bor i ut. Guiden förklarade att de inte vill bygga ordentliga hus utan trivs så nära naturen som möjligt.
Deras sång och dans var en hyllning till Uganda. Det var fantastisk energi, rytm och känsla :)
Alldeles slut njöt vi av den sista kvällen i Bwindi och pratade om allting vi varit med om. Safarin kunde inte fått en bättre start :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar